Loading...
Please wait, while we are loading the content...
PERSPECTIVES NARRATIVES DANS L’AMANT. Une étude de la focalisation chez Marguerite Duras
| Content Provider | Semantic Scholar |
|---|---|
| Author | Vesterlund, Emilia Wibron |
| Copyright Year | 2019 |
| Abstract | Uppsats/Examensarbete: 15 hp Program och/eller kurs: FR1302 Nivå: Grundnivå Termin/år: Ht/2018 Handledare: Andreas Romeborn Examinator: Jacob Carlson Nyckelord: Focalisation, perspective narrative Résumé Le présent mémoire vise à examiner la perspective narrative dans L’Amant de Marguerite Duras. Le thème principal est la focalisation et les choix narratifs de l’auteure. Nous aborderons ici l’image de la protagoniste et notre analyse soulève les questions suivantes à propos de la langue utilisée par Duras : Qu’est-ce qui caractérise la focalisation dans L’Amant ? Dans le cas de ce roman, en quoi peut-on parler à la fois de focalisation interne et d’un narrateur omniscient ? Nous avons vu que les changements de focalisation nous informent sur les personnages et sur la quête identitaire de la jeune protagoniste. Le texte est constitué de fragments. L’histoire se raconte en tant qu’images vagues du passé presque oublié de la narratrice. L’analyse montre que la focalisation interne est interrompue par des étapes de focalisation externe qui contiennent des jugements par des gens qui l’entourent. Ces jugements nous donnent des renseignements sur le personnage lui-même et son univers chaotique. L’usage expérimental de la focalisation amène ainsi une compréhension générale du récit. Le langage dans L’Amant se caractérise également par la répétition et la présence de certains thèmes qui sont récurrents dans l’œuvre durassienne. Il est possible de voir des liaisons entre l’écriture expérimentale et la représentation d’une vie partiellement oubliée et reformulée. Le texte nous fait penser à un rêve qui se mélange avec des moments d’éveil. Sammanfattning Denna uppsats har som mål att undersöka narrativa perspektiv i boken Älskaren av Marguerite Duras. Ämnet för uppsatsen är fokalisering och författarinnans val av berättarstil. Analysen koncentreras kring följande forskningsfrågor: vad karaktäriserar fokaliseringen i Älskaren? Är det möjligt att historien berättas genom inre fokalisering samtidigt som det också finns en allvetande berättare? Uppsatsen konstaterar att fokaliseringsskiftena ger oss information om karaktärerna i boken samt huvudpersonens sökande efter identitet. Texten är uppbyggd av fragment. Historien framställs genom vaga bilder av berättarens så gott som bortglömda förflutna. Uppsatsen visar bland annat att den inre fokaliseringen avbryts av partier med extern fokalisering, laddade med värderande omdömen från de människor som omger huvudpersonen. Dessa partier ger oss upplysningar om karaktären själv och hennes kaotiska universum. Den experimentella berättarpositionen ger oss därför ett nytt sätt att förstå berättelsen. Språket i Älskaren karaktäriseras dessutom av repetition och närvaro av vissa återkommande teman ur Duras övriga verk. Det är möjligt att se ett samband mellan den experimentella skrivkonsten och framställningen av ett liv som delvis är bortglömt och därför har omformulerats. Texten för tanken till en dröm blandad med ögonblick av vakenhet. |
| File Format | PDF HTM / HTML |
| Alternate Webpage(s) | https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59316/1/gupea_2077_59316_1.pdf |
| Language | English |
| Access Restriction | Open |
| Content Type | Text |
| Resource Type | Article |
