Loading...
Please wait, while we are loading the content...
Similar Documents
Causes and consequences of individual variation in anti-predator traits
| Content Provider | Semantic Scholar |
|---|---|
| Author | Hulthén, Kaj |
| Copyright Year | 2014 |
| Abstract | Popular Abstract in Swedish Sa gott som alla djur i naturen utgor ett potentiellt byte for rovdjur. Bokstavligt talat ar det darfor livsviktigt att forsoka undvika att bli upptackt och fangad av sina naturliga fiender. Da olika arter exponeras for olika typer av rovdjur (predatorer) ar det kanske inte sa konstigt att det finns en enorm variation av forsvarsstrategier i naturen. Mer forvanande ar kanske att djur av samma art, som lever i samma miljo, kan uppvisa stora skillnader i individuella karaktarsdrag och hur de hanterar predationsrisk. Vi kanner fortfarande till relativt lite om orsakerna till och konsekvenserna av denna variation. I min avhandling belyser jag just detta, med fokus pa vad som driver variationen i de individuella egenskaper som paverkar predationsrisk och konsekvenserna av denna variation for enskilda individer. Jag har studerat tva sotvattensfiskar (morten och rudan) som anvander sig av olika forsvarsstrategier. Rudan anvander sig ett morfologiskt forsvar som endast aktiveras vid behov (d.v.s. i ett scenario med okad risk) vilket innebar att kostnader kan sparas nar predatorer ar franvarande. Nar rudor kanner narvaron av rovfisk svarar de med en drastisk tillvaxt i kroppshojd, d.v.s. de blir hogryggade. Rovfiskens fodosoksframgang begransas av bytesfiskens kroppshojd vilket medfor att rovfisk foredrar att ata rudor med lag rygg framfor hogryggade individer. Morten a andra sidan, forsvarar sig helt enkelt genom att vara nagon annanstans an dar rovfiskarna uppehaller sig. Nar hosten kommer lamnar namligen vissa, men inte alla (partiell migration) individer sjon de lever i och vandrar upp i anslutande backar. Sjon utgor ett fordelaktigt fodosokshabitat under sommaren men har finns ocksa gott om rovfiskar. Under vintern minskar fodotillgangen i sjon avsevart men rovfiskarna ar fortfarande aktiva vilket innebar att forhallandet mellan fodotillgang och risken att bli uppaten forandras pa ett for morten ofordelaktigt satt. Eftersom rovfiskarna ar stationara i sjon migrerar morten under denna period fran sjon och lamnar pa sa vis rovfisken bakom sig. Forst undersokte jag om bytesdjuren har en ”personlighet” och hur detta i sa fall paverkar deras olika anti-predatorstrategier. Att vi manniskor uppvisar overgripande personlighetsdrag ar ju knappast nagon nyhet. Under senare ar har det blivit uppenbart att personlighet ar ett mycket utbrett fenomen aven i djurriket, da man demonstrerat att individer av en mangd olika arter uppvisar beteenden som ar stabila over tid och mellan olika situationer. Flera av dessa individuella beteenden eller personlighetsdrag ar forknippade med risktagande och anses ge upphov till en kompromiss-situation dar individen maste gora en avvagning mellan olika beloningar och risker (fordelar mot nackdelar) som ar kopplade till ett speciellt beteende. Att vara djarv och framat kan till exempel vara en fordel nar det galler att hitta foda, men kan ocksa innebara en nackdel eftersom exponeringen for predatorer kan vara hogre an for en individ som ar mer forsiktigt. Med bakgrund i att djarva individer sannolikt har en hogre predationsrisk undersokte jag om dessa individer kompenserar en del av denna kostnad genom att investera mer i forsvarsstrategier som minskar risken for rovdjursangrepp. Vi kvantifierade individuellt risk-beteende hos bade rudor och mortar genom att mata tiden det tog att simma ut fran ett skydd. Varje fisk marktes ocksa med en elektronisk transponder. Rudorna utsattes sedan i labbet for narvaro av en rovfisk (gadda) under en period och vi matte hur mycket djarva och blyga individer uttryckte det morfologiska forsvaret. Mortarna, i sin tur, slapptes ut i Krankesjon dar vi kvantifierade hur benagenheten att migrera varierande mellan individer med olika risk-beteende. Det visade sig att individer med en djarv, riskbenagen personlighet uttryckte mer av det morfologiska forsvaret (rudor) samt hade en hogre benagenhet att migrera fran sjon till anslutande backar med lag predations-risk under vintern (mortar). Men har riskbenagna och djarva individer verkligen en storre risk att bli uppatna av rovdjur? Under senare tid har den fiskatande fageln skarv okat kraftigt i antal och sa aven i var studiesjo, Krankesjon. Skarven ater upp en del av de fiskar vi har markt med transpondrar och dessa foljer med i de spybollar som stots upp av skarven. Sandarna ansamlas pa den lilla o dar skarven vilar mellan sina fodosok och genom att lasa av de unika identitets-koderna med en barbar lasare kunde vi relatera graden av individuell djarvhet till risken att bli uppaten av en skarv. Mycket riktig visade det sig att djarvare individer hade en hogre sannolikhet att falla offer for skarv. Jag har ocksa undersokt om beslutet att migrera eller stanna aret runt i sjon kan paverkas av forandringar i rovdjursmiljon. Jag fangade mortar i Krankesjon och i labbet utsattes vissa individer for hog risk (narvaro av en gadda) under en period och andra for lag risk (ingen gadda). Darefter satte jag tillbaka mortarna i Krankesjon for att se om det fanns skillnader i deras migrationsbeteende. Det visade sig att mortar som exponerades for en levande gadda innan migrationsperioden uppvisade en hogre benagenhet att migrera jamfort med de individer som kom fran experimentella miljoer utan gadda. For att forsta de grundlaggande principerna bakom flyttningsstrategier ar det viktigt att analysera data fran langa tidsserier av individers migrationsmonster. Genom att analysera flera ars vandringsmonster hos morten i tva Skandinaviska sjoar kunde jag pavisa stora tidsmassiga variationer i migrationsmonster mellan sasonger (host och var) och aven mellan olika ar. Vidare visade det sig att mortens overlevnad fran ett ar till nasta var starkt kopplad till tidpunkten for nar den vandrade tillbaka till sjon pa varen men inte till tidpunkten for vandring fran sjon till backarna pa hosten. Slutligen visade jag skillnader i kroppsform (morfologi) mellan vandrande individer och individer som stannar aret runt i sjon. Vandrande individer hade en smalare, mer stromlinjeformad kroppsform an individer som stannade i sjon hela aret. Dessa anpassningar speglar troligen de utmaningar (ett liv i strommande vatten) som ar forknippat med den vandrande livsstilen. Sammanfattningsvis belyser mina resultat nagra aspekter av den inflytelserika roll som rovdjur kan spela for att forma skillnader mellan individer i ekologiska system. Att arbeta pa det individuella planet med vilda djur innebar ofta stora utmaningar men ger ocksa vardefulla insikter i de bakomliggande mekanismerna som styr samspelet mellan ekosystemens dynamik och evolutionara processer. (Less) |
| File Format | PDF HTM / HTML |
| Alternate Webpage(s) | https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/5445166/4812811.pdf |
| Alternate Webpage(s) | http://portal.research.lu.se/portal/files/5445166/4812811.pdf |
| Alternate Webpage(s) | https://portal.research.lu.se/portal/files/5445166/4812811.pdf |
| Alternate Webpage(s) | https://portal.research.lu.se/ws/files/5445166/4812811.pdf |
| Language | English |
| Access Restriction | Open |
| Content Type | Text |
| Resource Type | Article |
